Lev som vanligt!

I måndags träffade vi ju en ortopedspecialist. 

Hela måndagen var som en dimma och jag hade en envis svidande känsla i magen. Jag har aldrig behövt oroa mig över sjuka hundar och ännu mindre att kanske behöva avliva en! Men det förra veterinärbesöket satte spår och nu kunde jag inte släppa "tänk om"... Kom hältan tillbaka skulle prognosen vara så mycket sämre. 

Jag åkte till min kelpieuppfödare som också har cattledog för att få prata av mig lite och få goda råd, vad bör jag göra om det är så att det går att operera - men aldrig blir riktigt bra? "Hon kanske aldrig kan fungera som tävlingshund" sa de förra gången. Men vad är egentligen en tävlingshund? Jag vill att mina hundar ska kunna leva fullt ut; springa fritt på promenad i timtal, följa med på fjällvandring, simma, härja och leka. Utöver eventuella hjärnaktiveringar alltså. Om hennes ben aldrig skulle klara det, vad väntar då? En halvtimmes promenad per dag, i koppel? Sitta i bur för att hon inte får hoppa och studsa? Vad är det för liv, det vill väl ingen hund ha vare sig man är "tävlingshund" eller inte... Naturligtvis kunde det varit annorlunda om hon varit tio år, då behovet att röra sig inte är lika stort, men nu är hon inte ens fyllda ett.

Men vem är jag då att bestämma att hennes liv ska avslutas? Så rysligt svårt!

Specialisten var i vilket fall som helst mycket väl insatt i vad typ av hund ACD:n är och förstod min tvekan. TACK OCH LOV visade plåtarna ingen akut skada :) Han kunde inte säga exakt vad hältan berodde på och han kunde inte alls hitta den där lösa benbiten förra veterinären pratat om. Däremot såg han också pålagringarna och kommenterade det med "att det ser inte vackert ut". Hans teori är att hon har en sena som krånglar.

Summa summarum blev att han ska granska och jämföra de gamla plåtarna med de nya och Jura ska leva som vanligt, eventuellt smörja med antiinflammatoriskt om hon blir besvärad, samt stretcha. Operation låg inte först på hans lista men han trodde definitivt att det gick att åtgärda om det behövdes, hon har ju inte riktigt växt klart. Halleluja!