Träning med Therese & Millan!

Onsdagar lika med träning på klubben. Den här gången släpade jag mig ut ända till Matfors BHK för att sammanstråla med Therese och köra lite lydnad. Insåg att jag är så jäääävulskt (som vi säger här i norr) långt ifrån en klass tre-debut :) 

Det ser ungefär ut såhär:

Platsliggning med dold - tror jag inte ska vara något problem

Platssittning - obefintlig, lägger sig, latkorven...

Fritt följ - HAHAHA

Sättande under gång - började på det igår :)

Inkallning med ställande - påbörjat men långt ifrån som jag vill ha det

Rutan - jo men det går fint! Om vi står direkt utanför alltså...

Hopp apport - kan bli poäng! Dock inte kört hela momentet tävlingsmässigt utan belöning 

Metallen - kan också bli poäng om han skippar skallet...

Vittring - Plockepin. Men kommer 99% alltid in med rätt pinne

Fjärr - han gör det utan att flytta åt något håll men lika segt som om han hade haft sirap i benen...Dock påpekade Therese att han gör alla skiften LIKA segt. Tack, tror jag...

Appellen i september tycks vara inställd så vi får väl träna till KM:et i oktober och till synes behövs det då MYCKET träning :D Vet också om att det kommer kvällstävlingar nästgårds i september också, i freestyle. Så man är ju inte göralös direkt :)

Thereses aussietik är så jävla häftig! Otroligt mycket motor och en fantastisk utstrålning, härligt att se en hund fara fram med sådan glädje. Kollade ju också på aussie där ett tag, efter jag bestämt mig för att jag inte tordes köpa en ACD och innan jag insåg att det jag sökte var kelpie. De är himla fina! 

(RLDN Nikkitorpets Chevrolet Corvette)

Och Ville...

Hopplös att binda upp...
Den här gången lät hon bli att klättra
upp på stegen iallafall!

Vi hade en praktikant med oss, Vosteh'n Morrgan. Också en sådan där hundras jag i hemlighet skulle vilja ha... De är förutom otroligt vackra så himla livsglada och rara. Men just nu finns ingen tid för en sådan hund, jag har händerna fulla som det är! Men en vacker dag kanske...

 

Och så min egna clown då. 

Imorse upptäckte Niklas ett sår på hennes rygg som jag stilla undrar hur det uppkommit. Jag är inte förvånad, det hör ju tydligen till vardagen numera...

Jura, nästan precis ett år gammal.

Lev som vanligt!

I måndags träffade vi ju en ortopedspecialist. 

Hela måndagen var som en dimma och jag hade en envis svidande känsla i magen. Jag har aldrig behövt oroa mig över sjuka hundar och ännu mindre att kanske behöva avliva en! Men det förra veterinärbesöket satte spår och nu kunde jag inte släppa "tänk om"... Kom hältan tillbaka skulle prognosen vara så mycket sämre. 

Jag åkte till min kelpieuppfödare som också har cattledog för att få prata av mig lite och få goda råd, vad bör jag göra om det är så att det går att operera - men aldrig blir riktigt bra? "Hon kanske aldrig kan fungera som tävlingshund" sa de förra gången. Men vad är egentligen en tävlingshund? Jag vill att mina hundar ska kunna leva fullt ut; springa fritt på promenad i timtal, följa med på fjällvandring, simma, härja och leka. Utöver eventuella hjärnaktiveringar alltså. Om hennes ben aldrig skulle klara det, vad väntar då? En halvtimmes promenad per dag, i koppel? Sitta i bur för att hon inte får hoppa och studsa? Vad är det för liv, det vill väl ingen hund ha vare sig man är "tävlingshund" eller inte... Naturligtvis kunde det varit annorlunda om hon varit tio år, då behovet att röra sig inte är lika stort, men nu är hon inte ens fyllda ett.

Men vem är jag då att bestämma att hennes liv ska avslutas? Så rysligt svårt!

Specialisten var i vilket fall som helst mycket väl insatt i vad typ av hund ACD:n är och förstod min tvekan. TACK OCH LOV visade plåtarna ingen akut skada :) Han kunde inte säga exakt vad hältan berodde på och han kunde inte alls hitta den där lösa benbiten förra veterinären pratat om. Däremot såg han också pålagringarna och kommenterade det med "att det ser inte vackert ut". Hans teori är att hon har en sena som krånglar.

Summa summarum blev att han ska granska och jämföra de gamla plåtarna med de nya och Jura ska leva som vanligt, eventuellt smörja med antiinflammatoriskt om hon blir besvärad, samt stretcha. Operation låg inte först på hans lista men han trodde definitivt att det gick att åtgärda om det behövdes, hon har ju inte riktigt växt klart. Halleluja!