Nytändning!

Från en helg då allt kändes motigt och stressfyllt, till en helt vanlig tisdag då jag ser en ljusning för framtiden. Jag måste ge mig själv lite cred för att jag inte är deppig särskilt länge och jag försöker alltid finna en lösning på vad det nu är som klämmer. Jag försöker alltid känna att det är okej att vara låg ett tag, men att inte gå ner sig för djupt i något som faktiskt egentligen inte är ett problem. Då menar jag såklart inte att alla med depressioner borde "se det från den ljusa sidan" och rycka upp sig :) För det jag stöter på i mitt liv är än så länge bara vanliga, hälsosamma och utvecklande motgångar! Sen är jag vad fler människor, kanske i synnerhet vi kvinnfolk, borde vara; egoistisk! Men så orkar jag extra mycket för alla dem jag älskar och bryr mig om också tänker jag ;)

Jag har bytt bana med Jura. Eller ja, jag har egentligen bestämt mig för att prioritera freestylen, det som jag planerat att jag skulle satsa på när jag hämtade hem henne :D Lydnaden skulle ju liksom bli någon slags bisyssla, men på senare tid har den tagit upp alla träningstillfällen. Och jag har ju fullt sjå att koncentrera mig på att få till en start i lydnaden med Oban redan! 
Rörelselistan är satt och det är bara det roliga kvar!

Nu har ÄNTLIGEN Jura börjat löpa! Jag höll på att bli ordentligt nervös där ett tag, att något var fel, eller att jag på något sätt missat det och att jag nu måste stå där som de "blandrasuppfödare" jag ibland faktiskt föraktar. Pinsamt! Och oroande.
Så nu är förhoppningsvis Nikki, Skoja och Jura även synkade i framtiden. Känns bra att få en liten förklaring på hennes övertända hjärna just nu... ;) De har också till mattes förtret börjat vakta gården igen. Det är INTE okej här hos oss då folk går förbi med sina hundar precis utanför staketet och om alla tre slänger sig mot det och ska köra bort de stackars förbipasserande kommer det en dag ske en olycka. De får ju varna med något skall, men 
att rusa mot staketet och vråla är det banne mig slut på, innan det ens har börjat. Och då gäller det ju att ligga steget före, avleda och behärska. Och inte stå med näsan i rabatten som jag gjorde idag :)

Hundspråket, komplext för mig och ändå
så himla tydligt!

Nu tänker jag gå och lägga mig och vara otroligt tacksam över att mina hundar är friska och kan leva ett aktivt hundliv, i all terräng och i vilken fart de än väljer... All styrka till min vän Cissi! Jag beundrar din oändliga styrka och kärlek då det gäller dina hundar! 

Tänkte...

... först gå en promenad och sedan träna ett varsitt kortpass.

Men det slutade med att jag satt på en stubbe i skogen och försökte andas, nån slags meditation, eller försök till det iallafall. 

Stormvindar!

Ledig helg! 

Och den här helgen har vi lånat Tia, känns helt okej med tre hundar i huset :) Men det är ju å andra sidan inget ovanligt då Skoja är här nästan alla vardagar. Tia är ju en sån där himla lättsam hund som kan gå lös hur som helst och undviker andra på promenad, vare sig det är folk eller fä. Hon är foglig och tar ingen plats, men jag är ändå glad att jag lät henne flytta till min väninna, som uppskattar henne mer än jag gjorde. Idag fick vi äran att ha uppvisning av freestyle och heelwork på Arken Zoo här i Birsta och jag hade bett om att få låna Tia för att hon har en otroligt register av trix och det impar ju väldigt på oinvigda så vi kanske kan få en eller ett par nya utövare av freestylesporten i Västernorrland! Men trots frikostigt med belöning blev hon låg och disträ när jag satte igång musiken och när en av gatupratarna som stod i närheten for i backen av blåsten var det bara att sätta henne åt sidan. Då kröp hon så långt hon kunde under bänken :/ 

Oban däremot var laddad ut i klospetsarna och det märks verkligen att han tycker om att synas, älskade lakritskorven! 

Jura var också helt fantastisk! Syrran hade haft henne sedan i torsdags och jag plockade ut henne direkt från deras bil in på uppvisningsytan och trots lite ragg och sidoblickar på de hundar som stod vid ringen jobbade hon frenetiskt vid min sida. Dessutom hade jag, mitt arsle, sett till att hon och Tia rök ihop precis innan. Japp, hundvan och nörd som man ändå är gör man jordens rookiemisstag!! När jag hämtat Jura ur bilen går jag fram till bänken som Tia sitter kopplad i och lutar mig fram för att ta en näve belöning, vilket medför att jag drar Jura i kopplet rakt på Tia. Smart va? Hundar som inte träffats på ett bra tag. En av dem upphetsad och en av dem lite stressad. Kände mig som världens number one packleader. Not :)

Men som sagt, Jura släppte det direkt, supernöjd över min tjej! Jag tycker ändå att jag har gjort ett ganska crappigt grundjobb med henne pga av oplanerad graviditet och paketet som kommer med det, men jag har så mycket gratis i hennes underbara inställning och energi. 

De rök ihop en gång till här hemma på gården medan vi höll på att rensa altanen inför hösten och när jag skrek på dem flög Tia iväg. Jura däremot slängde sig över henne igen, puckot. Ingen skada skedd, efter mitt vredesutbrott var Jura väldigt tillmötesgående och nu är det inga sura miner alls. 

Heelwork!

Det där är min onge det!

Tantaluringen!

Nu är tuppgården nermonterad :(
Det lilla huset får stå kvar tills nästa
sommar, men då ska det rymma några
små hönskycklingar istället.

Tia 2007 och Tia 2014 :)

Ibland gör han livet trixigt för en, lillhussen...

Löv is in the air...

Livet har gått från mammaledighet (öh, undrar varför de har ordet "ledig" med där?) till att jobba igen. Högre tempo för en annan och mycket pusslande med att hinna med ungar och hundar och helst sig själv också innan man hastar iväg till jobbet.

På hundfronten intet nytt tyvärr...

Försöker komma igång med träningen igen men på något vis hamnar jag nästan varje gång på skogspromenad istället. På måndagarna har vi vår kurs (som tack och lov är slut snart) så oftast kör jag igenom de moment vi redan kan efteråt, har liksom aldrig energin att ta tag i det vi behöver för att komma vidare. Nåväl, jag tänkte att de här rackorna ska leva i ytterligare än tio, femton år så vi har ju tid på oss :)

Oban har haft en dam på besök i tre dagar så nu hoppas vi på ett gäng minisar om ett par månader. Pim-Pim var otroligt lättsam, fann sig tillrätta ögonblickligen och lekte som en idiot med Jura. Hon kändes ganska mjuk så det blir nog ett perfekt komplement till Obans krut :D