Så många gånger under Obans fyraåriga liv har jag funderat på om det är något som inte riktigt stämmer med honom. Jag kan inte sätta fingret på vad det är! Det är dessutom så väldigt svårt att sätta ord på det annat än en magkänsla. Ska jag ta honom till veterinären? Men hur förklarar jag symtomen? "Eeh, det är liksom en känsla jag har..."...?
Oban kommer från (enligt mitt tycke iallafall) otroligt fina linjer. Han och alla hans syskon (där uppfödaren dessutom tagit kombinationen tre gånger på grund av efterfrågan) är superhärliga individer; sociala, orädda och mycket fint konstruerade :) De är ändå kelpies så de har ju sina idéer vilket man kanske får jobba med resten (läs: acceptera ;)) av deras liv, men det innefattar inte rädsla eller aggression, alls. Jag hoppas verkligen uppfödarna i Sverige försöker bevara denna typ av kelpie och kanske kan hejda sig lite i alla dessa kombinationer med framförallt importer där färgen verkar spela den viktigaste rollen. I mina ögon ska kelpien vara en liten och smidig brukshund och jag tycker det är minst lika viktigt att beakta som att de inte får förlora sina vallningsinstinkter.
Vi får se vad tiden visar med Oban. Förstå mig rätt; han är en livsglad och sprallig kille som bjuder på sig själv och gör allt för mig och vår träning tillsammans. Det enda symptom jag har är att han är så dålig på att äta, ratar till och med grillad entrecote... :/
 |
| BFF´s :) |
 |
| Ayarip's Mooi Skoja van Jele |
 |
| Lockar lite änder? :) |
