Stillsamma dagar...

Nåja, stillsamma kan man väl egentligen inte kalla dem. 

Det känns som om jag inte hinner mer än kliva upp så ska jag stupa i säng igen och då har jag inte gjort annat än att se till att alla flockmedlemmar - fyrbeningar som småbeningar, har fått mat flera gånger om dagen, varit på toaletten flera gånger om dagen, vilat åtminstone en gång om dagen och så kanske dessutom fått göra något skoj... Pjuh!

Att vara hundägare är just nu inte ett dugg roligt faktiskt. Att ha valp tycker jag inte alls är särskilt gulligt utan mest tidskrävande och besvärligt och man kan ju knappt göra något med dem :) Men hellre sådant slit än att syrran inte kunde ta hem en valp alls ;) Jura måste ha koppel och hon får inte stoja ute och absolut inte med Oban - de leker så hårt och har ingen självbevarelsedrift alls tillsammans. Oban får inte alls den motion han förtjänar och dänger valpen i ren frustration tror jag... 

Nämen man ska inte vara bitter utan göra det bästa av situationen, men det är helt klart plågsamt att möta rödtottens frågande blick, se hennes krumbuktande när Oban bjuder in till lek och sedan höra de uppgivna suckarna :´( 

Inte ens med kort koppel
fastkedjad i staketet kan
hon vara stilla :)

Stackars Skoja var inte helt lycklig med att
jogga efter vagnen idag på promenaden ...
Pluttan, så synd om henne efter Obans framfart.

I måndags var Oban billig, MYCKET billig...
Tack och lov klarade sig ögat, men ja - hon
ser grotesk ut :)

I det senaste numret av Hundsport var det en kvinna som målat av några foton på kelpie och cattledog och två av dem hade jag tagit. Det första är på Juras mormor och morfar och det andra är på Obans kullbror Gizmo :) 
Fina va? 
Happyart.se.

Tråkiga tankar...

 I måndags var jag till veterinären med Jura för hennes svullnad på benet. Det tre timmar långa besöket resulterade i röntgenplåtar som visade en fraktur (lös benbit) på karpalbenet med tillhörande inflammation. Jag kom till kliniken med en lovande frisk ung hund som jag trodde var överansträng efter en sträckning och gick därifrån med gråten i halsen då den tävlingskarriär jag sett framför mig kanske aldrig ens kommer bli av...!

En specialist ska kontakta mig i veckan och jag hoppas han kommer med goda nyheter! Jag förstår bara inte hur denna lilla skada kanske kommer bli orsaken till att Jura får lämna jordelivet i så unga år, det finns ju hundar som brutit flera ben samtidigt och ändå blir återställda! Jag hoppas att veterinären den dagen helt enkelt var lite väl dramatisk... Naturligtvis är ju inte tävling allt, men att leva med hund i min värld betyder åtminstone en promenad per dag där hunden får springa lös och sedan alla de timmar man lägger på all annan aktivering. Och jag vill ju att hon ska hålla för allt från att åka skidor på vintern till att köra sök på sommaren...!

Nu går hon på rimadyl och ska göra det i två veckor. Koppelpromenader och egentligen en stödskena men det fanns ingen i hennes storlek... Inge spring, inge bus, ingenting... Vi har ju massor med stillsamma trix att lära in och det kommer jag gladeligen göra bara hon blir hel och hållen igen! Håll tummarna, för den här hunden håller på att bli mitt andra skinn och jag kommer inte stå ut om hon måste tas ifrån mig.

Juras första utställning!

Domare: Bo Wiberg

Feminint huvud

bra öron

utmärkta mörka ögon

tand och bett UA

bra hals

rygglinje önskas något stramare

i stående och rörelse något långsträckt bål

utmärkt välvinklad bak

rör sig väl från sidan

högt buren svans

utmärkt benstomme

vacker päls och färg

trevligt temperament

Bästa valp med HP

BIS-valp 4

Trots att vi aldrig varit i ett ridhus tidigare skötte hon sig så himla bra! Nyfiken och lite fladdrig såklart men kunde minsann jobba med mig utan problem, skönt :)

Nästan en vecka sedan...

... dessa bilder togs. Jag och syrran träffades hemma hos mamma och gick en lång promenad med hundarna där Oban och Rock fick turas om att dra ungarna i pulkan. Tia var också med - tanten våran! Jura körde ju över henne totalt såklart fast det skiljer sex år mellan dem och man tycker att Tia borde fått lite mer skinn på näsan iallafall, men det ligger ju verkligen inte i hennes natur kan man säga :) 

Det har faktiskt blivit lite utomhusträning nu när det varit varmgrader, jätteskönt att kunna köra lite fartfyllda moment istället för allt detta klickande i inohushallar :) Oban är verkligen ingen "inomhushund" utan kommer mer till sin rätt då han får vara explosiv, och han kan hantera krav och belöningar mycket bättre utomhus tycker jag. Naturligtvis måste han ändå försöka hålla ihop, vilket är lättare sagt än gjort men det är så snyggt när vi lyckas!

Jag har pinnen, I´m tha best!

Tantaluringen ...

Oban hade saknat henne, det syntes :)

Inställd träning...

En halvtimme innan veckans inomhuspass skulle starta sätter min rosslige treveckorsbebis slem i halsen och det tar ett tag för honom att få ordning på andningen. Skakad ringer jag sjukvårdupplysningen för fler tips som kan underlätta för honom och det slutade med att vi fick tid genast på barnsjukhuset. Tack och lov var det ingen fara på taket och vi fick åka hem igen men det fanns inte mycket energi kvar i den hormonöverfyllda mamman till att träna några hundar... och så hade vi ju dessutom missat vår tid i hallen :(

Men vi får revansch imorgonkväll då vi ska möta upp Malin och Tuva! På dagen drar vi ut till landet jag och ungarna och hundarna så det lär bli en hel del pulkadragning och spring!

En ACD utan attityd är ingen riktig ACD ;)

*boing*

6 månader i tisdags!

Multitasking; tre snurrar samtidigt :)

Kasta bollen´rå!