Det finns inte så mycket att säga om den tävlingen, jag bröt efter platsliggningen då han klev upp efter knappt en minut och kom fram till mig. Va? Jag förstår ingenting. Vi analyserad och plockade isär på vägen hem i bilen och det spelar ju ingen roll vad som orsakat det, för det måste ju funka i framtiden. Eftersom jag skulle avstå apporteringen som vanligt och i dagsläget aldrig kommer få över en sjua i linförigheten var ett förstapris alltså förlorat. Därmed blev det inte intressant längre. Att jag skulle fortsatt för tränings skull hade jag gjort om det var första eller andra tävlingen då jag verkligen tävlade för att kolla hur pass jag och Oban kunde samarbeta vid nervositet m,m. Men nu kände jag bara att jag det hade inte gett särskilt mycket ändå, det skulle bara ta onödig energi. Bättre att omvandla den till målmedvetenhet.
Nu ska jag inte tävla honom igen förrän jag är säker på att vi tar ett förstapris, med råge. Man ska inte börja med att fuska ju...
Det har varit så himla mycket de senaste veckorna (och blir väl egentligen inte lugnt förrän efter jul igen) så jag har inte hunnit fokusera på Tias klass 3-program och om jag ska tävla i Bollnäs i januari. Pixie har jag inte träffat på evigheter :(
Men nu när de organiserade träningarna börjar komma igång i ridhus och inomhushallar kanske man äntligen kan lägga upp en hållbar plan för de tre skräpen <3
