Ja, man ska väl inte ropa "hej" förrän man kommit över bäcken, eller vad är det man brukar säga? Men jag har blitt inspirerad att sikta högt och faller jag så är det väl inte värre att man lite blåslagen får försöka ta sig opp igen.
Jag känner ju att Tia och jag sakteliga börjar hitta tillbaka igen och hon tycker ju freestylen är otroligt roligt! Plötsligt blir hon inte alls tryckt av kravfyllda moment och pressade situationer utan verkar istället bli om ännu mera taggad att vara mig till lags! :)
Jag har ett program färdigt till uppvisningarna vi ska ha framöver, ett "enklare" program som vänder sig till en "okunnig" publik. Sen har jag också en hel hög med teman och idéer till både hennes klass-3 program och till Pixies klass 1-program! Jag måste bara vara försiktig så jag inte "slösar" bort ett bra tema och en bra låt till ett "ynka" klass 1! :)
Det kommer ta längre tid att få till Pixies program, inte för att hon är direkt svårtränad, men hon tillhör ju inte mig så de där viktiga "köksträningarna" under tiden man gör middag faller bort :)
Oban han får fortsätta traggla lydnad även nästa år :) Men jag hoppas ju kunna köra spår parallellt och där ligger begränsningarna inte hos honom utan hos mig såklart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar