Det känns ibland som att jag är fjättrad i soffan med en unge hängandes vid bröstet, som en brosch som Annika Lantz sa :). Som om jag aldrig kommer utanför dörren - och lyckas jag göra det så är det för att kissa hundarna och sedan snabbt vända in igen.
Så är det såklart inte, men det känns så för jag jämför med det fria och lättsamma liv jag hade innan pojkarna föddes ;P
Alltså, det livet hade sin charm, men det är grått i jämförelse med hur det är att få dela vardagen med egna småbeningar :)
Men om man som jag väljer att helamma avkomman så innebär det att man ska vara tillgänglig dygnet runt ifall hungern faller på. För det är inte kul för pappan att försöka trösta en hysterisk bebis som tror den ska dö av svält, det har vi båda erfarit vid det här laget. Ja, jag vet att man kan pumpa ur behagen och ge i flaska, men den här lille skitungen har inte fattat grejen med det än så vi tränar fortfarande.
Men det jag vill ha sagt är att tiden blir knapp och man får liksom se till att bebin är nyäten så man kan slänga sig ut på promenad eller träning med hundarna och det blir ett fasligt pusslande och ja, det sliter sjukt mycket på ork och humör och den där promenaden som egentligen är en källa till att fylla på energidepån blir lite motvillig och jobbig...
Igår kände jag mig nästan fysisk sjuk på grund av att promenaderna blivit för få och för korta. Det finns inte överdrivet många ställen där man kan promenera med vagn och ha hundarna lösa, utan då blir det efter vägen och hur jävla kul är det? Mina hundar är alltid lösa och när vi kommer in efter en koppelpromenad står de kvar i hallen och glor på mig som om de väntar på att jag ska hämta det jag glömt så vi kan gå ut igen... Just nu går ju Jura i koppel hela tiden och har ju en väldigt nyfiken näsa så hon får väl ut mer av det än Oban som bara vill springaspringaspringa. Iallafall - idag hade min älskade sambo tagit ledigt från jobbet för att umgås med barnen så jag fick först en ljuvlig skogspromenad med mina två och så syrrans Skoja, varmt och gott i solen var det! Sedan tog jag och Oban en cykeltur och sedan tillbringade vi ett par timmar på gården. Efter det kände jag mig som en ny människa igen!
 |
| Skoja |
 |
| Mitt lyckopiller! |
 |
| Jag har verkligen hittat min hundras, det kommer alltid finnas en ACD i vårt hushåll! Iallafall om jag kan fort- sätta köpa hundar från de trevliga linjerna Jura kommer ifrån. Kelpie i all ära, men ACD passar mig så oändligt mycket bättre! |
 |
| Hon har ett lustigt bakställ den dära... |
 |
| Snart 7 månader - jisses! |
 |
| Lillskruttan blev så trött :) |
 |
| Älskade hund som jag ibland rasar så över och sliter mitt hår! |
 |
| Vakthunden! Men det är klart att man kan vara tuff om man har två till bakom sig :) |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar