kelpiekräken

Äntligen börjar jag få till lite organiserade träningar! Onsdagar mellan elva och tolv träffas vi några i Färstas ridhus, dyrt så det svider i plånboken men varmt och skönt och behövligt. Det är ju i huvudsak Oban som ska få sin tid där med mesta fokusen på platsliggningen och linförigheten, allt det andra är ju helt godkänt men visst - man kan alltid fila mera. 

I onsdags var det bara jag, Nettan & Bettan och jag kände ju redan på morgonen att Oban var helt ur gängorna, stressad, pipig och hetsig och hade det varit en annan dag skulle jag ju bara koncentrerat mig på att trötta honom fysiskt med uppletande eller liknande men som sagt - dyrt ridhus och platsliggningen är ju superviktig nu. Det gick bra ändå, han tar till skall och det retar mig så jag vill bita av mig tungan men nu var jag en större människa och ignorerade det på Nettans råd. Innan nästa gång ska jag blåsa ur honom ordentligt så man inte har någon onödig extra dålig energi att jobba med.   

Enligt Tia brukar jag tydligen
klippa bort halva tassen ...

Fint isavtryck på bron ...

Tia ska få gå ur löpet innan jag tar tag i hennes träning ordentligt igen. Hon får så länge träna enkla moment med boll för att höja motivationen lite.