Vinthundar!

Idag var jag och pojkarna förbi en sväng på Alnö hos Maria och hennes vinthundsgäng. Jättemysig dag med hundsnack och gott fika! Ingen ny hade tillkommit, men Joshua - salukin som var daghund hos mig under valptiden - hade tyvärr vandrat vidare :/

Hundvalpar & människovalpar :)

Byron, faraohundslookaliken ;)

Yasirah, queen of fucking everything!

Sami, min sambos mosters whippet från
en annan kennel.

Pitbull/chihuahua Tyra ;)

Italienaren Hermia, nu åtta år gammal :)

Hermia, maj 2008 :D

Maria och några av hennes hundar...

För många år sedan, innan egna hundar och barn, var jag ofta kennelflicka hos Maria och hennes whippar. Jag har varit med när gamla hundar gått bort och nya valpar har tillkommit, jag har åkt akut med en hund till Strömsholm, jag har fotat otaliga uppställningsbilder av hundvalpar och kattungar och burit många säckar nerkissat tidningspapper :) Jag har sprungit med dem lösa i skogen, jag har sovit med dem, jag har förbannat dem när de tjyvat mat eller kissat inne, jag har gråtit när en av dem aldrig blev frisk och jag sörjde djupt när en annan dog på tågspåret. Jag har skaffat mig favoriter och jag har faktiskt avskytt en... 
De är fantastiska, men jag kommer nog aldrig någonsin äga en vinthund :)

Tillbaka i freestylesvängarna :)

I helgen hade jag anmält oss till Holmsunds och Umeås tvådagarstävlingar. Som vanligt tyckte jag att jag hade tränat för dåligt; inte länkat tillräckligt ofta och hade definitivt ingen säkerhet i åtminstone två av positionerna som är med i vårt program. Men jag tyckte det kunde vara nyttigt med att få vårt program bedömt och att träna tävlingssituationer! Jag var grymt nervös inför vad domarna och alla runt omkring skulle tycka om både innehållet och tolkningen av musiken, men de verkade gilla det. Det är svårt när man inte har någon annan i närheten som utövar samma sport, vad är egentligen bra och dåligt? Tur att internet finns :)

På lördagen tog jag ut honom tidigt för att vänja honom vid omgivningarna och lyckades naturligtvis lalla omkring där löptikarna fick hålla hus. Det påverkade honom väldigt mycket, han blev pipig och grymt okoncentrerad och jag hittade inget sätt att motivera honom, kamp/boll tuggade han lite på några sekunder för att sedan gå upp i stress och skälla. Godis är ju uteslutet, han vänder bara bort huvudet. Jag blev naturligtvis ÄNNU mer nervös av det och vår prestation blev inte den bästa, men man lär så länge man lever! Andra tävlingen gick väl inte så mycket bättre, jag fick aldrig riktigt med mig honom. Han gjorde det han skulle på ren lydnad, men ingen glädje. Det räckte ju till förstapris men jag var inte nöjd!

På söndagen låg ringarna delvis i skuggan och jag bestämde mig för att han inte skulle få leva ut några dumheter alls. Minsta pip eller okoncentration blev uppmärksammad och det blev ett mycket bättre resultat! Dock inte på papperet :) Sämst poäng på söndagen (som ändå räckte till förstapris dock, nya domare) - men känslan var helt klart mycket bättre! Äntligen ett team!

Jag är stolt över vår prestation och tänkte över en gång om vi skulle starta klass 2 på eftermiddagen men jag tycker inte vi hade program och rörelser till det, han behöver för mycket stöttning än så länge. Och så tror jag inte att det blir så mycket mer HtM, det är roligare med freestylen! 

Det står inget i reglerna om att
hunden inte får leda föraren av planen :)

Tränade lite lydnad på söndagsmorgonen.
Umeå BHK låg superfint!

Belöning i form av bad efteråt!

De får syn på en kooiker på håll :)

Lyckan grusas tyvärr lite över att Jura har tid hos ortopedspecialist idag då hältan kommit tillbaka... Jag försöker inte ta ut varken bu eller bä i förskott men jag har en tung klump i magen.

Pappa Oban

I september ska Oban bli pappa! Han är tänkt att para en Cefeustik som min kennel leasat för en kull och denna tik har redan en kull sedan tidigare med Obans bror, Aussie Action's Opal. Jättespännande förstås, att få se sin hunds avkommor - vilken grej! Hoppas att någon av valparna hamnar här i närheten så man kan följa denne på lite närmare håll. 

Andra planer för lakritsvargen är att han ska ner på Kelpiespecialen i år ändå, tack vare en vän som ska ställa sina två. Eftersom helgerna framöver redan är fullproppad av aktiviteter så valde jag bort specialen i år, men det passar ju väldigt bra att få en bedömning på honom så de eventuella valpköparna har lite mer att gå på. Jag är riktigt stolt över att han ska användas i avel - han är en fantastisk hund och han kan tillföra mycket gott till kelpieaveln, enligt min åsikt. Han ger verkligen aldrig upp! Tia hade också en väldig motor med rätt motivation och krav, men blev det för svårt försökte hon slippa undan och gick ner sig, tillslut försökte hon komma undan redan innan. Och det är svårt att komma någonstans utan krav, iallafall när man lyckats ta sig en bit upp i klasserna. Om inte Oban förstår vad han ska göra så visar han det tydligt och när matte inte fattar så försöker han lösa situationen själv på något annat sätt. Jag älskar hans hundranittio knyck och avsaknad av självbevarelsedrift ;) Även om det en gång fick honom att kasta sig tre meter ner i isvattnet i hamnen... 

Igår var vi iväg och vallade på Stöde Gård tillsammans med Jenny och hennes hundar. Det är nog närmare ett och ett halvt år sedan i var där sist men efter ett litet påminnelsepass kändes det som om vi började minnas hur man gjorde. Nästa gång kan vi skippa fållan och börja koncentrera oss på att driva dem och kanske till och med lite hämtningar. 

Jura var inte lika stursk inne i fållan som utanför och hon överraskade mig med att vara väldigt mild och i början till och med lite skraj för fåren :)

När jag kommer från badrummet...

...hittar jag Oban i knät på Amos som är helt inne i barnprogrammet medan han smeker Obans öron :D Jag vet inte om Oban har "gömt sig" då han såg att Jura åkte in i duschen, eller om han bara var kelsugen! 

Spår och spår och spår...

Igår fick jag och hundarna hänga på Anki som har Obans bror ut och spåra. Anki tävlar elitsök och högre spår (eller om det var tvärtom ;p ) och har utbildat Kidoo till patrullhund och jag tror de fortfarande jobbar med eftersök åt polisen. Minst ett förstapris i LK3 har de också...

Anki la ett spår till oss och som vanligt när hon gör något så är det något alldeles extra! :) Finns det ett kärr eller en sandig svårklättrad kulle så ska ju spåren naturligtvis gå däröver, haha! hon anser att spåren måste vara roliga för en kelpie annars tröttnar dem och de kan jag ju hålla med om. Oban däremot brinner ju i spåret även om han är otroligt slarvig än så länge, han kliver mer än gärna över apporterna... Jag ska nog lära honom markera dem bara än komma in med dem, dumt att lägga på ytterligare krav då apportering inte direkt är hans paradnummer. Vår uppfödare Jenny skulle också varit med egentligen och det hade varit intressant att se hennes Gizmo i spåret (Obans kullbror) - kanske man kan lära av varandra då de till mångt och mycket har samma svagheter. 

Ikväll är det ju mannen i huset som har sin träningsdag så jag ska försöka fila på positionsarbeten hemma i köket då ungarna slocknat för natten. Tävling om typ tre veckor, puh... 
Jag skulle ge min högra arm för att kunna åka på Cefeus läger i Söderhamn nästa vecka, men det verkar vara lönlöst - får varken lös tid eller bil till det. Så synd, för det är tydligen massor med kunniga människor och jag behöver umgås ganska mycket med såna nu ;) Dessutom, hur kan det inte bli succé om man samlar en hel hög med kelpies på ett och samma ställe! 
Jag får så vackert ge mig till tåls till Working Mates kennelläger i augusti antar jag...


Jag gillar ju planering. Jag gillar det till sådan grad att min sambo blir irriterad på att min planering till att spara tid tar med tid istället :) Och för att kanske komma dit jag vill i hundträningen så behöver jag en översikt över vad jag behöver ta tag i - och det är ju precis det den här bloggen är till för från början :)