Grand Old Lady

Jag och Leia och hennes matte Fina träffades för åtta år sedan. Jag studerade och Fina hade nyss fått ett heltidsjobb på en reklambyrå som krävde rätt mycket närvaro av henne, därför ville hon att Leia skulle ha sällskap på dagarna och sökte efter en dagmatte. Det var Niklas och Finas expojkvän som då pluggade tillsammans och på det viset träffades vi och jag som då var hundvakt både till höger och till vänster sa naturligtvis ja till att passa henne på dagarna. I flera år var hon hos oss, också efter att Tia kommit in i familjen. Och med Leia kom också en fantastiskt vänskap med Fina. Nu bor de i Västerås och vi ses alldeles för sällan, Leias nos har blivit vit och hon har överlevt otaliga operationer pga sina dåliga knän, men hon är fortfarande precis samma Leia som hon var då hon var två år gammal. 

Kameran är med...

... och bilderna hamnar i datorn och laddas upp på bloggen, men där tar det stopp sedan. Att sitta och skriva mer än två minuter per gång händer ju inte längre. Och så är det den andra bloggen som också ska uppdateras :)

Några gånger nu har jag åkt direkt från dagis upp till klubben och först tagit en promenad sedan tränat minst ett pass var med hundarna, inklusive Skoja då. Men den tvåbente valpen är inte alltid så samarbetsvillig som sagt så ibland blir allt avbrutet och jag får slänga in allihopa i bilen och åka hem, frustrerad och förbannad. Ja, på en tremånaders bebis. 

Hundarna är ju alltid glada och tacksamma för vad man än hittar på och skiter ju i om det är ett seriöst träningspass eller inte tack och lov, bara de får vara med är de nöjda. Jag beslutade mig för att jag inte delta på rallytävlingen förra söndagen, det fanns inte energi nog till att ha med hela familjen bara för att den lille inte vill flaskmatas. Får se om det löser sig snart, för jag får utslag av att alltid måsta hålla koll på klocka och telefon för att vara tillgänglig om han blir hungrig när jag väl lämnat honom i någon annans vård. Att tillbringa en dag i skogen på sökträning är just idag så avlägset att jag vill gråta! Samtidigt vill jag ge mig själv en hurring, för det handlar om några ynka månader i våra liv, det borde jag kunna offra mina egna intressen för :)

Det är tur att Linnea fortfarande också är föräldraledig så vi iallafall kan fulrasta (släppa våra hundar och låta dem roa sig själva medan vi står still) tillsammans med arslet i en stol, en fot på vagnshjulet för att vyssja ungen och en kaffekopp i handen! :D Och även om man inte kan praktisera det så kan man iallafall prata hundträning...

Ljuvligt väder!
Som balsam för själen.

Tävling på söndag!

Sedan jag började tävla, för fem år sedan, har jag verkligen varit urdålig på att träna. När jag deltog på Agria New Rule Cup 2010 hade jag satt ihop ett program samma vecka och endast kört hela programmet en enda gång. Som bäddat för vinst eller hur ;) Och i stort sett alla freestyletävlingar har sett ut så; förutom de sista där jag verkligen gått in för att träna och det blev inte alls några tillfredsställande resultat :) Rallytävlingar ska vi inte ens prata om, senaste tävlingen var det moment jag inte ens visste fanns i klassen. Lydnaden har jag väl lagt ner mer energi på, men är urdålig på att förstå helheten i uthållighet och har otroligt svårt att hitta rätt sätt att ta hunden genom programmet. Och visst, det går ju bra i dessa lägre klasser men nu när vi ska upp på den högre stegen så krävs det ju lite mer tankeverksamhet bakom kan jag gissa :)

Men trots detta så har vi fått ganska goda resultat på de tävlingar vi deltagit i, så varför ändra ett vinnande koncept? ;P Rally fortsättningsklass med Oban på söndag och jag plockar fram skyltarna nu, kanske det faktiskt är något moment vi inte kan?

Wohoo, nya hundträningshandskar för
mina ömtåliga frökenfingrar :)

Bara bilder ...