Eftersom jag (tydligen) inte bedriver någon slags seriös hundträning förutom promenader och skidåkning och trixinlärning just nu så stänger jag ner den här bloggen och låter den lilla datortiden som finns gå åt att uppdatera "familjebloggen" istället :)

Stockholm Hundmässa, SM och valpmys...

Så var årets hundhöjdpunkt över för denna gång. 

Med sinnet fullt av ny inspiration åkte jag hem till mina egna pälsklingar. Trots lite strul med domare och SKK som snodde lite oförberedd tid för oss tyckte jag SHFK gjorde ett toppenjobb som rodde detta mästerskap i hamn med nöjda tävlanden (det är ju huvudsaken). Stämningen var på topp och det var kul att det var deltagare från både norr och söder!

Förutom funktionärandet hann jag strosa lite bland rasmontrarna och pilla på allehanda intressanta raser :) Nästa år ska jag och Oban stå i kelpiens rasmonter, det behövs en sjukt social kelpie där ibland också :D

Idag hälsade vi på hos kennel Aussie Action's, valparna är nu sex veckor gamla och helt rabiata! :D Ingen stannar i Sundsvall, inte ens i närheten. Men huvudsaken är ju att deras nya liv bli fyllt med aktiviteter och kärlek, då kan ju inte pälsfarmor'n sitta här och tycka synd om sig själv...

SM närmar sig!

Det är fantastiskt roligt att sitta med i Svenska Hundfreestyleklubbens styrelse, jag har lärt mig otroligt mycket det här året och framförallt fått ögonen på fler inspirerande ekipage. Nu är förberedelserna inför årets SM igång och då sportens alldeles egna klubb står för kalaset är det ju viktigt att det blir lika lyckat som tidigare år. Som tur är sitter det ju med en massa "gamla rävar" som har stenkoll på sådana här stora arrangemang. Men mitt huvud snurrar av anmälningar, föråkare, översättning av domarprotokoll och planering över att ens kunna ta sig dit! Hundarna ska ha hundvakt, ungarna barnvakt då Niklas åker på jobb och sedan boka tågbiljetter och hur i hela världen tar jag mig mellan Västerås och Mässan? Shit pommesfrites. 

Jag har ett tag tänkt att 2015 ska bli ett "åtagandefritt" år. Inte sitta med i någon sektor, kommitté eller styrelse, inte heller ha några kurser. Bara fokusera på mina egna hundar som idag får lida alldeles för mycket... Med två barn och då framförallt en under året (och en sambo som jobbar borta ofta) är tid en bristvara i allra högsta grad. 

Jaja, vi får se hur det artar sig :)

Visst kommer ni på mässan och ser SM:et?! Jag lovar er underhållning av högsta kvalité!

Små chokladpraliner :)

Idag packade jag och Linnea in våra yngsta människovalpar och åkte ut till våra uppfödare för att titta på Oban och Pim-Pims valpar. Fem små högljudda knubbisar, helt bedårande såklart, kravlade omkring där i lådan. 

Vilken grej, Obans bebisar! Det är inte utan att man får en tår i ögonvrån. Mina uppfödare är bäst! Och det är inte utan att man blir liiiite sugen... Kicki har ju sparat en tik från R-kullen (mamma är Obans syster och pappa är Pim-Pims bror), Racy Raven (kallas Racy kort och gott), en helt fantastiskt liten skapelse; livlig, social, nyfiken, uppmärksam och otroligt söt! Eller ja, snygg/söt/vacker - hon har allt. Det ska bli otroligt spännande att se vad det blir av henne och det är en sådan där hund jag skulle kunna impulsköpa. Om det inte var så att Kicki håller hårt i henne! Och justja - det var ju den där lilla detaljen att jag har redan fullt upp över öronen med två friska, aktiva hundar i sina bästa åldrar också! :D

Detta blir alltså Aussie Action's S-kull! De ska heta Source Of Fire, Spinning Around, Sworn to Win, Star In The Sky och Son of Oban :D
Tre timmar ägnade vi åt vaniljsbullsätande, valpsnusande och löst hundsnack såklart! Tillslut fick vi pula in våra övertrötta ungar i bilen och åka hemåt, men nu när man varit där en gång är det väl kört och man måste åka ut en gång i veckan - minst! :)

Junior har koll på sina ägor han ...

Slakthus!

Jag har då aldrig varit med om att en hund har blött så mycket! Jag fattar inte att hon fortfarande lever, det ser ut som världens slakthus i hallen :D Själv verkar hon föga bekymrad över det och är inte alls så skötsam som Skoja var bara förra veckan. Det är Jura  ett nötskal det - ingen dam direkt (lik matte). 

I måndags var jag ledig och fick andas frisk höstluft några timmar tillsammans med hundarna, i dagsljus, hallelulja! Jag gick en promenad och tänkte inte alls träna någonting då vi fått så lite tid ihop senaste veckan att jag tyckte att röra på sig behövde prioriteras. Men då vi gick förbi grusplanen blev jag ändå lite sugen och dukade upp med hela träningsväskans alla gottigheter; bollar, spenkopp, nätboll, targetsticks, pallen m.m. Ett ypperligt tillfälle att träna på den störningen! 

Oban älskar det, går igång på att ignorera grejorna, lite roligare och händer lite mer än att bara släpa sig framframfram i frittfölj. Han överraskade rejält med ett riktigt fint träningspass, jag som trodde han skulle vara disträ och kanske till och med osamarbetsvillig då han suttit bredvid flickornas förföriska dofter i bilen. Nej, han sprudlade av energi och hade en sån fin sinnesstämning, den jag iallafall majoriteten av tränings -och tävlingstillfällen lyckats locka fram. Fokus och glädje!

Jura hade otroligt svårt för att inte låsa på bollarna, så detta var en väldigt nyttig träning för oss allihopa. Glad i hågen och med ny energi påfyllt till bredden gick vi en till liten tur, hund i natur är världens bästa medusin! ;)

Nytändning!

Från en helg då allt kändes motigt och stressfyllt, till en helt vanlig tisdag då jag ser en ljusning för framtiden. Jag måste ge mig själv lite cred för att jag inte är deppig särskilt länge och jag försöker alltid finna en lösning på vad det nu är som klämmer. Jag försöker alltid känna att det är okej att vara låg ett tag, men att inte gå ner sig för djupt i något som faktiskt egentligen inte är ett problem. Då menar jag såklart inte att alla med depressioner borde "se det från den ljusa sidan" och rycka upp sig :) För det jag stöter på i mitt liv är än så länge bara vanliga, hälsosamma och utvecklande motgångar! Sen är jag vad fler människor, kanske i synnerhet vi kvinnfolk, borde vara; egoistisk! Men så orkar jag extra mycket för alla dem jag älskar och bryr mig om också tänker jag ;)

Jag har bytt bana med Jura. Eller ja, jag har egentligen bestämt mig för att prioritera freestylen, det som jag planerat att jag skulle satsa på när jag hämtade hem henne :D Lydnaden skulle ju liksom bli någon slags bisyssla, men på senare tid har den tagit upp alla träningstillfällen. Och jag har ju fullt sjå att koncentrera mig på att få till en start i lydnaden med Oban redan! 
Rörelselistan är satt och det är bara det roliga kvar!

Nu har ÄNTLIGEN Jura börjat löpa! Jag höll på att bli ordentligt nervös där ett tag, att något var fel, eller att jag på något sätt missat det och att jag nu måste stå där som de "blandrasuppfödare" jag ibland faktiskt föraktar. Pinsamt! Och oroande.
Så nu är förhoppningsvis Nikki, Skoja och Jura även synkade i framtiden. Känns bra att få en liten förklaring på hennes övertända hjärna just nu... ;) De har också till mattes förtret börjat vakta gården igen. Det är INTE okej här hos oss då folk går förbi med sina hundar precis utanför staketet och om alla tre slänger sig mot det och ska köra bort de stackars förbipasserande kommer det en dag ske en olycka. De får ju varna med något skall, men 
att rusa mot staketet och vråla är det banne mig slut på, innan det ens har börjat. Och då gäller det ju att ligga steget före, avleda och behärska. Och inte stå med näsan i rabatten som jag gjorde idag :)

Hundspråket, komplext för mig och ändå
så himla tydligt!

Nu tänker jag gå och lägga mig och vara otroligt tacksam över att mina hundar är friska och kan leva ett aktivt hundliv, i all terräng och i vilken fart de än väljer... All styrka till min vän Cissi! Jag beundrar din oändliga styrka och kärlek då det gäller dina hundar! 

Tänkte...

... först gå en promenad och sedan träna ett varsitt kortpass.

Men det slutade med att jag satt på en stubbe i skogen och försökte andas, nån slags meditation, eller försök till det iallafall.